USA:s nytillträdde president Donald Trump hotar hejvilt med höga tullar för att driva igenom sin politik. Världens största ekonomi leds nu av en självsäker grupp likasinnade på korståg mot global frihandel.
Egentligen borde ingen vara överraskad. Detta är vad Trump har utlovat och kanske lite till. Men eftersom USA:s kursomläggning är så kraftig och kompromisslös, har den överrumplat nästan alla.
Vid denna tidnings pressläggning pekar allt på att USA infört kraftiga tullar på varor från Mexiko, Kanada och Kina. Dessa länder har redan infört motåtgärder. Näst på tur står EU.
Nu när många svenska och europeiska företag ser ut att få det tuffare i USA, blir den naturliga reaktionen att söka alternativa marknader. Den ambitionen är i grunden god, men genomförs på ett tveksamt sätt.
I decennier har EU förhandlat med den sydamerikanska frihandelsunionen Mercosur, bestående av Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay, om ett frihandelsavtal. I december tecknades avtalet slutligen och ligger nu för godkännande av EU:s medlemsländer. Frankrike, som vill skydda sin industri, har varit emot.
Sveriges utrikeshandelsminister Benjamin Dousa har i intervjuer sagt att EU har möjlighet att svara på USA:s tullar genom att satsa på nya handelsavtal med Mercosur, Indien, Indonesien och flera asiatiska länder.
Till Affärsvärlden säger Dousa:
”Om man ska säga något positivt i allt det här är det att polletten börjar trilla ner i Bryssel kopplat till konkurrenskrafts- och tillväxtfrågor. Det börjar nu skapas ett slags ‘sense of urgency’, vilket i grund och botten är mycket positivt.”
Frihandel med de dominerande länderna i Sydamerika och Sydostasien innebär fördelar för europeiska exportföretag, men även stora utmaningar. Att öppna marknaden för varor producerade under andra villkor och regelverk kan påverka europeiska tillverkningsindustrier negativt. EU:s reglering och byråkrati gör att europeiska produkter ofta är dyrare att producera, vilket kan ge importvaror en konkurrensfördel.
Det är såklart positivt om EU:s beslutsfattare inser vikten av global konkurrenskraft. Men om slutsatsen är att fortsätta på samma spår utan att anpassa strategin efter den nya verkligheten, kan det bli problematiskt.
Att lätta på exportrestriktioner för industriprodukter som flygplan och elektronik är välkommet, men det räcker inte. Europeiska företag måste ges förutsättningar att konkurrera på lika villkor internationellt. Det är grunden för att klara av framtida handelskonflikter och ekonomiska utmaningar.