Under de senaste åren har tillväxten i den svenska ekonomin varit bristfällig. Det utgör ett bekymmer, då tillväxtens nivå är avgörande för framtida ökningar i välstånd. De svaga ekonomiska siffrorna påverkar alla samhällssektorer – anställda, företag, samhällsorganisationer och politiker, särskilt de senare med tanke på att flera allvarliga hinder för tillväxt i både näringslivet och offentlig sektor har sina rötter i djupgående politiska regleringar.

Dessa regleringar var en av orsakerna till att regeringen instiftade en produktivitetskommission med uppdrag att granska hinder och möjligheter för ökad tillväxt. Nyligen överlämnade kommissionen en första delrapport till finansminister Elisabeth Svantesson (M). I den omfattande rapporten ”Goda möjligheter till ökat välstånd” föreslås två huvudområden för fortsatt arbete: en förändrad bostadspolitik och en ökad inriktning på regelförenklingar.

Det följande avsnittet tar upp utmaningen svenska företag möter när de navigerar genom en komplex labyrint av regler och föreskrifter. Många av dessa regler har visserligen ett syfte, men det finns också en betydande mängd som har blivit föråldrade och endast tjänar till att hindra tillväxt och öka produktiviteten. Detta sker främst genom att företag tvingas lägga ned både tid och pengar på att uppfylla meningslösa krav istället för att investera i innovation och effektivisering.

Regelförvirringen har haft särskilt negativa konsekvenser inom vissa branscher, såsom byggsektorn, där den resulterar i högre produktionskostnader och minskad volymproduktion. Dessa konsekvenser sprider sig sedan till andra områden, inklusive arbetsmarknaden. Den påtagliga bostadsbristen i flera städer och problemen i tillväxtorter har till och med lett till att nyrekryteringar har avbrutits på grund av svårigheter för kompetenta personer att hitta boende, vilket är en betydande förlust för både individer och samhället som helhet.

Kommissionen ägnar också uppmärksamhet åt bostadspolitiken i vidare termer. Rapporten presenterar två kontroversiella förslag: friare hyressättning i nyproduktion och återinförandet av fastighetsskatt. Dessa förslag har väckt starka reaktioner från både vänster- och högerblocket, och missnöjet har utgjort en del av hindret för förändring. Bostadsmarknaden har i stor utsträckning förblivit oförändrad eftersom politiska partier har tvekat att utmana medelklassen.

Avsaknaden av reformer inom bostadssektorn har sällan varit så påtaglig. Tillsammans med en lågkonjunktur har detta resulterat i en fullständig stagnation inom byggbranschen. För att förbättra bostadspolitiken och därigenom stärka den långsiktiga ekonomiska tillväxten i Sverige krävs det en större politisk kompromiss. För att säkerställa att reformer inte bara genomförs för att sedan omintetgöras efter nästa val krävs ett övergripande samarbete över blockgränserna.