Någon gång 2021 blev så kallade NFT, Non-Fungable Tokens, plötsligt en trend som alla pratade om. Många investerade i dessa digitala och unika produkter och de äkthetsintyg som medföljde. Bara ett halvår senare hade investeringarna lett till en spekulation som visade sig vara en bubbla. Kraschen följde och NFT har varit stendött ända sedan dess. Vad gick egentligen fel?

För vissa verkade säkert NFT:er vara en fantastisk idé. Att få äga en unik produkt, såsom ett konstverk, är mångas dröm. Många kändisar och kända varumärken hakade också på och producerade egna NFT och sålde.

Samtidigt fanns det uppenbara problem. En stor del av alla NFT är inte så unika som de först verkar utan kan dupliceras med en liten ändring – och säljas på nytt. Att producera NFT med hjälp av bitcoin mining använder mycket energi, vilket blir ett hållbarhetsproblem.

Dessutom drabbas ny teknik ofta av en hype som skapar en helt ohållbar spekulation, och precis det hände även i detta fall. Det faktiska värdet av en NFT är dessutom mycket svårt att fastställa, bland annat eftersom det trots sin förmenta äkthet är väldigt svårt att säga hur unikt det som skapats faktiskt är.

Frågan är också vilket värde som finns i att inneha en äkta digital produkt när en oäkta egentligen verkar fungera lika bra. Det går ju fortfarande att kopiera och använda en NFT i hur många digitala exemplar som helst. Vad tillför själva äktheten egentligen?

Lärdomen bör framför allt handla om att ny teknik långt ifrån alltid visar sig vara så bra och revolutionerande som den först verkar vara. Väldigt mycket teknik verkar vara häftig och nydanande men visar sig så småningom inte vara så särskilt användbar. Är det förresten någon som vill köpa mina Google Glass eller min 3d-TV?