De finansiellt kunniga brukar vara ganska dåliga på att väga in politisk risk i sina affärer. De som varit djupt involverade i affärer i Ryssland fram till kriget i Ukraina ångrar det nog. Det saknades inte precis varningstecken. Hur tänker då de som idag investerar kraftigt i Kina?

Vi vet ju att Kina planerar att attackera Taiwan. Det säger de själva att de gör, även om de uttrycker det som att de bara ska placera trupper på en bit territorium som redan är deras. Vi vet också att en rad länder i närområdet planerar för att Kina menar allvar.

En annan trend att notera är att många företag, till exempel Apple, flyttar ut sin leverantörskedja från Kina. Detta kan motiveras av ökade lönekostnader i Kina men det är förstås också ett sätt att undvika risker. För en utomstående är det svårt att veta vad som är vad, inte minst eftersom företag förstås också vill undvika att reta upp den kinesiska regimen. Hur som helst kan vi gratulera Bangladesh, Indien och Indonesien till goda affärsmöjligheter!

Vi kan i och för sig även konstatera att ett land som Vietnam, ungefär lika mycket av en förtryckarregim som Kina, också blivit en av de länder som dragit mest fördelar av fabriksflyttar från Kina.

Volvo då?

Ja, det var ju Volvo vi skulle skriva om här. Att äga aktier i Volvo AB innebär att man är i säng med den kinesiska regimen. Det innebär att det den dag de attackerar Taiwan kommer bli en rejäl krasch för de här aktierna. Jobbigt då att de andra ägarna bland annat är svenska pensionspengar i form av Första AP-fonden och AMF.

Idag hade kanske Volvo inte sålts till Geely. Antagligen hade allt från svenska regeringen till EU tagit sig en mer seriös funderare på om det var lämpligt. Så var det inte back in 2010, när affären genomfördes.

Politisk risk förändras med tiden, liksom ekonomisk risk. Frågan är om investerarna hänger med den här gången.