Det har seglat upp en rätt omfattande diskussion om vilken roll innovativ, ny teknik behöver spela i att rädda klimatet. Det är ingen alldeles ny diskussion men den har spätts på av No Miracles Needed av Mark Jacobson, en ingenjörsprofessor från Stanford University. Motståndare mot hans synpunkter finns det dock rätt så gott om.

I sin bok menar Mark Jacobson att kraftigt ökade investeringar i klimatvänlig teknik som solenergi är tillräckliga för att vi ska nå en tillräckligt bra nivå av klimatpåverkande utsläpp. Problemet är, enligt honom, inte så mycket att vi inte har rätt teknik utan att vi inte använder den som redan finns.

Omvandlingar i fråga om att ställa om till hållbar energi och elbilar går helt enkelt inte tillräckligt snabbt. Något som alla utom saudiska ägare av oljekällor nog håller med om.

Det ska påpekas i det här sammanhanget att de uträkningar som finns från IPCC, FN:s klimatpanel, utgår från att vi behöver hitta ny teknik för att kunna nå målet om att temperaturen inte ska öka mer än 1,5 grader. Även om vi ska understiga 2 grader behövs ny teknik.

Framför allt handlar det då om teknik som ska ta bort koldioxidutsläpp eller ta ut dem ur luften, men det kan även handla om sådana lågteknologiska metoder som massiv trädplantering.

Diskussionen är värdefull och behövs, av flera skäl. Det går inte att veta vilken teknik som kommer uppfinnas och hur bra den kommer fungera. Det är även bra om en del önsketänkande kan försvinna ur debatten – och här pekar Jacobson bland annat på att kärnkraft tar för lång tid att få fram i tillräckligt stor utsträckning. Det är dessutom bra om existerande teknik skulle kunna introduceras i en snabbare takt.

Däremot är faran med diskussionen förstås att vi drar ner på investeringarna i teknikutveckling istället, vilket inte heller vore bra. Det är otvetydigt så att det finns en del teknik som behöver uppfinnas eller vidareutvecklas, som till exempel miljövänliga sätt att göra stål och cement.